Vi rör oss mot Lena socken i Uppsala län, i nordöstra hörnet av Svealands slättbygder. Här ligger Hånsta Östergärde gård i ett rofyllt småbrutet landskap. Gården innehas av det rutinerade lantbrukarparet Kjell och Ylwa Sjelin. De bedriver här ett blandat jordbruk med spannmål, vall, får, nötboskap m.m.  

Sedan 2015 har en ny flerårig gröda gjort entré på 2 hektar i växtföljden. Det är dock ingen flerårig vall som man kanske kan tro utan här är det frågan om fruktträd som odlas i alléer på åkermarken, ett s.k. agroforestrysystem. Själva metoden är dock på intet sätt ny. Genom att studera gamla flygfoton slås man av den rika förekomsten av trädalléer i odlingslandskapet. Pilevallarna på Söderslätt är en landskapsbild som lever kvar in i våra dagar.  

Mycket talar för att Sjelins alléodling ligger helt rätt i tiden. Om man får tro vetenskapen rätt så borde alléodlingar av liknande slag blomma ut i en rasande takt i det svenska odlingslandskapet de kommande åren. Vid en första anblick kanske läsaren tänker att trädalléers främsta syfte är att skydda mot vinderosion. En del läsare kanske tänker att detta inte är relevant i andra områden än på sandiga jordar i slättbygd. Så är dock inte fallet. Kjell menar att en alléodling (eller vilken annan perenn odling som helst) är gynnsam oavsett geografi och jordart, samt att det är en ren nödvändighet att vi inom jordbruket övergår mer till perenna grödor. När det gäller perenn alléodling ger den inte bara skydd mot vinden utan den ger ett helt paket av nyttor, såväl ekonomiska som biologiska. Kjell Sjelins argument är mycket övertygande och intuitiva:  

Kjell nämner också ett eget begrepp han kallar kvävelåg bördighet. Begreppet talar sitt tydliga språk. Dvs med hjälp av perenna grödor kan man uppnå en god bördighet med en mycket mindre mängd tillfört kväve jämfört med ettåriga grödor. I ljuset av den senaste tidens hisnande prisökningar på kväve är detta en högintressant aspekt både för ekonomi och biologi. Kjell fortsätter rada upp argument.  

 "Vidare kräver systemet med perenna grödor minimalt med utsäde jämfört med ettåriga grödor eftersom etablering inte sker varje år. Perenna grödor är dessutom mästare på att lagra in kol genom sitt djupa rotsystem. Den biologiska mångfalden ökar. Sist men inte minst levererar de mat under flera år även om skötsel inte skulle vara möjlig. " 

Det sista argumentet är en ren beredskapsfråga, vilket är högaktuellt i den osäkra omvärld vi lever i. Kjell menar att perenna grödor till syvende och sist handlar om att öka livsmedelssäkerheten. För att odla ettåriga grödor är vi beroende av importerade insatsmedel. Men vad händer om vi inte kan importera insatsmedel? Samma sak gäller om vi får kraftiga skyfall vid etableringen. Om vi då har en större andel perenna grödor kan livsmedelsförsörjningen tryggas även om det blir ett katastrofalt skördeutfall av de ettåriga grödorna eller om det säkerhetspolitiska läget förvärras.  

De nämnda argumenten gäller å andra sidan för all typ av odling av perenna grödor och inte alléodling specifikt. En alléodling med fruktträd ger utöver nämnda argument skydd för vinden, samt en årlig avkastning av livsmedel med rikt näringsinnehåll på liten yta. På Sjelins alléodling odlas havtorn, bärhäggmispel, hasslar, äpple och päron.  

Det odlas även försök genom SLU med perenna spannmål i form av kernza (flerårigt vete) och bulbosum (flerårigt korn) på gården. I framtiden är tanken att utveckla denna odling. På så sätt kan fleråriga stråsädesgrödor växa mellan raderna av träd (vedartade perenner), och odlingen blir “dubbelt perenn”.  

Vad är utmaningarna med alléodling då? Om man återigen tittar tillbaka på pilevallarna på Söderslätt så är ju trenden att pilevallar huggits ner genom åren för att göra skiftena större och jordbruket mer rationellt.  

"Tanken med alléodlingen är att i framtiden etablera fleråriga stråsädesgrödor mellan alléerna, i form av flerårigt spannmål som nämnt ovan. Då kommer bränsleförbrukningen över en växtföljd istället att bli lägre, även jämfört med en odling utan alléer. " 

Det är också en fråga om vad man odlar. Angående den ökade bränsleförbrukningen per hektar som uppkommer till följd av alléodlingen gäller det här att jämföra denna ökade maskin- och bränslekostnad med de ekonomiska nyttor som uppkommer till följd av alléodlingen. Kortsiktig ekonomisk nytta i form av avkastning av frukt och bär från träden. Långsiktig nytta i form av ökad odlingssäkerhet, minskad erosion, lägre kvävebehov etc.  

Att tänka på vid etablering av alléodling är även att det krävs droppbevattning de första åren. På Sjelins alléodling har det fungerat bra med droppbevattning. Men när trädens rötter blir tillräckligt djupa, då behövs ingen bevattning alls, trots att odlingen ligger i nordöstra delen av Svealands slättbygder där försommartorka är ett stående inslag.  

En annan viktig åtgärd är att stängsla in alléodlingen med nät, som skydd mot vilt.  

För den som är intresserad av etablering av alléodling i praktiken finns en gedigen dokumentation på Sjelins hemsida Agroforestry Vattholma: https://agroforestry-vattholma.se/