Vart är vi påväg? 

På 10 poäng: Vi åker mot skördeområde som är lillebror till Östergötlands flaggskepp - 0513.

8 poäng: Här är normskörden för höstvete dryga 7 ton per hektar. För höstraps är den dryga 3 ton. 

6 poäng: Ärtskördarna i området har ökat med hela 6% årligen de senaste 10 åren – från 2,2 ton 2012 till 3,6 ton 2021. 

4 poäng: Respekterad lantbruksprofil med väloljat munläder och vass penna bor på resmålet. 

2 poäng: Borra inte ner dig för djupt i ovanstående kryptiska ledtrådar - vi är på väg till självaste Peter Borring i skördeområde 0514 i Mjölby kommun i Östergötlands län i Götalands norra slättbygder.

Du kan vara lugn, vi förväntar oss inte att du kunde svaret på 10 poäng. 

Hursomhelst, denna artikel handlar om en investering som är mycket omskriven inom svenskt jordbruk men som det inte alltid räknas så mycket på – nämligen täckdikning. Tillsammans har Gårdskapital och Peter tagit sig an en investering i täckdikning på Peter Borrings gård Södra Karleby Frälsegård. 

I artikeln intervjuar vi Peter om hans syn på dränering i allmänhet och täckdikningsekonomi i synnerhet. För den numeriskt intresserade läsaren kan vi hänvisa till räkneexemplet i slutet av denna artikel där vi går på djupet och borrar ner oss i de ekonomiska nyckeltalens värld avseende täckdikningsinvesteringar. PDF-version finns att ladda ner här. 

Oavsett om du är självägande lantbrukare, jordbruksarrendator eller ”passiv” jordägare så är denna artikel läsvärd.

Hej, Peter! Kan du kort berätta om din verksamhet?

Jag brukar öppna med frasen att jag är en ganska typisk ”bonne” med dagens mått mätt. Vad jag menar med det är att jag äger en del av min mark men arrenderar en desto större andel. 25% är egen ägd mark och 75% arrenderas.  Jag är dock otypisk på så vis att jag både brukar marken konventionellt och ekologiskt. Jag driver idag växtodling på 115 hektar, varav 70 hektar ekologiskt och 35 hektar konventionellt. 

Hur är dräneringsstatusen på gården? 

Den är överlag tillfredsställande, både på marken som jag själv äger och på den arrenderade marken. Jag arrenderar en del av Svenska Kyrkan och de har inte haft några problem med att bekosta täckdikning på mitt gårdsarrende. Men det finns en del täckdikningar på min brukade areal som börjar ta slut. Vi har ett mindre skifte på 4 hektar på min självägda mark där det finns ett dräneringsbehov för att få bukt med surhålen och ogräsen.  

Kan du berätta mer om förutsättningarna för skiftet som ska täckdikas? 

Det är som sagt ett mindre skifte och det brukas ekologiskt. Vi kör en klassisk ekologisk växtföljd med vallfrö (gräsfrö) x 3, höstraps, höstvete, åkerböna, höstvete, vårkorn. Arronderingen är inte den bästa med mycket kanter. Det är just kanterna av skiftet som lider av att dräneringen börjar ge efter. Den gamla täckdikningen är på 16 meter med tegelrör. Jordarten är lite blandat, både styv lera och lättare jordar, mosaikjord med andra ord. Den nya täckdikningen blir 12 meter med plaströr, en helt annan kaliber. 

Hur räknar du hem investeringen?

Jag anser att en 20-procentig ökning av skörden är realistiskt. Med en ny täckdikning så höjer vi lägstanivån kraftigt och får en helt annan medelnivå på skörden, just eftersom förbättringen på kanterna blir så stora. Dessutom har vi ett antal surhål där täckdikningens positiva effekt lär bli påtaglig. 

          För att vara konkret så tar vi 2.800 kg per hektar på höstrapsen idag. Om vi ökar skörden med 20% med dagens priser så ökar kassaflödet med 7.000 kr per hektar. När det gäller höstvetet, där tar vi 5.000 kg idag. Om vi ökar med 20% så är det 1 ton mer i skörd. Det blir också en del pengar per hektar. Jag anser det vara rimligt att räkna med 20% ökning på de andra grödorna också, just eftersom lägstanivån är så låg på fältet idag. Om vi räknar med 3.000 kr intäktsökning per ha i snitt så blir det 12.000 kr per år på hela arealen. På 10 år blir det 120.000 kr. 

Detta ska ställas mot investerings-kostnaden. Inflationen har satt sina spår på priset på material. Gruset har stuckit iväg i pris. Men även om vi räknar med en investeringskostnad på upp mot 40.000 kr per hektar så är investeringen klart lönsam.

Figur 1: Kalkylerad intäktsökning per hektar per gröda till följd av Peters investering i täckdikning. Logiken är: Ju högre intäkt före investeringen, desto högre intäktsökning i absoluta tal (20% skördeökning).

Ser du potential för minskade kostnader också till följd av investeringen?  

Ja, det kan man tänka sig. När det torkar upp bättre och blir mindre skitigt så minskar givetvis maskinkostnaden. Minskat ogrästryck leder också till lägre maskinkostnader (drivmedel + arbete). Men jag skulle säga att den ökade skördeintäkten är det mest väsentliga ökade kassaflödet.

Är det någon specifik typ av gårdar som du anser har extra mycket att vinna på en god dränering? 

Inom EKO-odlingen har vi ju ett högre pris. Så 20% ökning av skörden ger en större intäktsökning på en ekologisk gård jämfört med en konventionell. En annan aspekt som talar för täckdikning på EKO-gårdar är att skillnaden mellan ”humankonsumtion” och foder är större än för konventionellt. Dvs du har en större förlust om din vara blir nedklassad från människomat till foder om du är ekologisk. I och för sig är kvalitetskraven inte lika höga för ekologiskt men om du råkar ut för nedklassning svider det. En investering i täckdikning minskar nedklassnings-risken. 

         Något som dock drastiskt förändrat spelplanen, särskilt på mindre bördiga jordar, är de skenande priserna på insatsvaror och gödsel i synnerhet. Om vi får ett lite blötare år, det behöver inte vara något katastrofår, då spricker kalkylen. Så de höga insatsvarupriserna gör att vi knappt har råd att odla jordar som inte levererar sin fulla potential. Även om täckdikning ökar säkerheten. 

Det nya geopolitiska läget har också satt fingret på livsmedels-säkerheten. När nu tillgången till livsmedel blir mer osäker så kan man argumentera för att vi har ett ansvar att nyttja potentialen i odlingen till fullo. Därmed kan man ifrågasätta EKO-odlingen som endast utnyttjar 70% av potentialen i vissa bygder. Så, EKO-odling mycket att vinna på täckdikning, även om spelplanen förändrats nu. 

Om vi tar ett bredare perspektiv så har nederbördsrika bygder med lerjordar mycket att vinna på täckdikning. Vi märker hur klimatet förändras. För 20 år sen dög 16 meters dikesavstånd. Nu är man nere på 12 meter. Man börjar till och med prata om 10 meter för att klara klimatförändringen. 

Om vi ser till skördeökningseffekten av täckdikning är det dock specialodlingarna med rotfrukter och grönsaker som lär ha mest att vinna på en tillfredsställande dränering. 20% skördeökning på 1 hektar höstraps för mig ger 7.000 kr i ökad intäkt. För specialgrödor kan det ge en mastig intäktsökning, om inte med sexsiffriga så alla fall med femsiffriga tal. För specialgrödor är dessutom riskpremien högre. Eftersom den odlingen är så arbetsintensiv så har du puttat in mycket kapital i odlingen före skörd. En dålig skörd är isåfall väldigt förödande, dvs ”fallet” är stort. Då är du beredd att betala en högre försäkringspremie i form av dränering.  

Men egentligen har alla gårdar att vinna på dränering, särskilt som markpriserna är så höga och gödningen kostar vad den kostar. Att maximera värdet av sin befintliga areal framför att expandera sin areal är något jag vurmar för.

Figur 2: Specialgrödor har god utväxling av intäkterna (per ha) på en täckdikning givet 20% skördeökning. Priserna baseras på 5-årssnittet för konventionella grödor och skördarna för 10-årsnittet för genomsnitt av konventionell och ekologisk skörd.

I det nya landsbygdsprogrammet kommer det ett nytt täckdikningsstöd på 30% av investeringen. Vad är din syn på denna typ av riktade stöd? 

Min syn är i grunden inte så positiv. Min uppfattning är att investeringsstöden kapitaliseras i högre investeringskostnader. Undantaget är ifall det är ett mer diffust stöd med en begränsad pott så att det råder osäkerhet om huruvida den breda marknaden kan erhålla stödet eller inte. Denna nyckfullhet (eller osäkerhet) gör att stödet då inte kapitaliseras i högre investeringskostnad. Även om det såklart är mer orättvist med stöd som bara kommer ett fåtal till del.  

Det verkar ju ändå som att täckdikning generellt är en investering som betalar sig. Ändå är dräneringen eftersatt i Sverige. Vad beror detta på tror du? 

Det finns sannolikt flera orsaker. En orsak är investeringens långsiktighet. Det är ingen riktigt som vet hur länge en täckdikning lever. Den har visserligen en bokföringsmässig avskrivningstid på 10 år men den tekniska livslängden är minst 50 år, om underhållet sköts rätt. Detta är ett särskilt dilemma på arrenderad mark vilket jag brukar återkomma till. De små privata markägarna tycker det är dyrt att betala för en dränering, i förhållande till hur mycket de kan höja arrendeavgiften. 

Men här finns mycket att vinna på en bättre kommunikation mellan arrendator och jordägare. Vi måste bli bättre på att räkna på täckdikningens ekonomi. Om arrendatorn kan visa upp en kalkyl för markägaren och förklara hur en god dränering gynnar båda parter och att brukningsvärdet (och därmed marknadsvärdet) på marken ökar, då är det nog fler markägare som vill investera. 

Det finns även möjligheter för arrendatorn att investera på arrendestället mot inlösenavtal. Men detta ställer ännu högre krav på att jordägaren  är engagerad. 

Hur är viljan att investera i täckdikning bland dina jordägare? 

Som jag nämnde har jag ett gårdsarrende hos Linköpings Stift. Min uppfattning är att Kyrkan investerar på sina gårdsarrenden, men är mindre benägna på sidoarrendena. Bland mina privata jordägare finns det en stor spridning i investeringsvilja. Vi har ändå en tradition här på slätten att jordägaren betalar för täckdikning. Här på slätten har jordägaren ett större incitament att investera i täckdikning jämfört med i mellanbygd eftersom markägarens förräntning på investeringen blir högre här på slätten. Svårare är det i mindre bördiga bygder. Där är skördarna lägre men det kostar lika mycket att täckdika. Så då blir det svårare för jordägaren att räkna hem investeringen eftersom arrenderättens värde (alltså kassaflödena från marken) inte ökar i samma grad och därmed kan inte arrendeavgiften höjas i samma grad. 

Ser du ett värde i att aktörer som Gårdskapital hjälper till att räkna på investeringen?

Ja, det gör jag. Att räkna är alltid bättre än att inte räkna, även om beräkningar i slutändan sällan stämmer – ingen vet ju vad det nya normalpriset är. Vad ska vi räkna med för spannmålspris i kalkylen? Det är ingen lätt fråga. Men rent generellt måste vi bli bättre på att räkna på investeringar i täckdikning. 

Tack så mycket Peter!

Tack själva! 

Figur 3: Hur länge lever en täckdikesanläggning och hur fort avtar dess fertilitet? Därom tvista de lärde, dvs figuren ovan är långt ifrån en utbredd sanning. Vissa hävdar att en täckdikning med rätt underhåll och rätt material kan vara fertil i över 70 år. Faktorer som är avgörande förutom underhåll är material och jordart. Att en stor andel av Sveriges täckdikesarsenal fortfarande utgörs av gamla tegelrör med dåligt underhåll drar sannolikt ner statistiken. Nya täckdikesanläggningar har troligtvis en helt annan livslängd än gamla. Medelåldern ökar således, inte bara bland människosläktet utan även bland täckdikessläktet. Evolutionen går framåt. Ett förändrat klimat med förändrad nederbörd kan dock göra ett slitaget ökar relativt sett vilket ställer krav på underhåll och minskat dikesavstånd (högre försäkringspremie). 

Hur länge lever en täckdikesanläggning? Därom tvista de lärde. Såhär säger Jon Wessling, markvårdsexpert på Hushållningssällskapet. 

En annan expert på Hushållningssällskapet, tillika pedagogisk ekonomiexpert i ATL, Elenore Wallin skriver följande: 

Täckdikningsinvestering på Södra Karleby Frälsegård i sammandrag

KOMMENTARER 

Areal: Här har vi utgått från respektive grödas beräknade andel i växtföljden, även om detta kan variera med årsmånen. 

Pris: Vi har utgått från det ungefärliga medelvärdet de senaste 12 månaderna, från SJV, justerat med en EKO-premie. Det är en delikat fråga vilket som är det nya genomsnittspriset att använda i kalkyler. I kalkylen har vi inte räknat med nedklassning, men det är också en parameter som finns möjlighet att ta in i beräkningen. 

Medelskörd: 10-års beräknade medelskörd för respektive gröda. Denna beräknas öka med ca 20% efter investeringen.

Min.skörd: Anger beräknad minsta skörd under en 10-års period. Täckdikningen beräknas inte bara höja medelskörden utan även höja minsta skörden, dvs skörderisken (skördevariationen) minskar. Detta är en minst lika viktig parameter som genomsnittsskörden, även om den är mer abstrakt. Minstaskörd som andel av medelskörd beräknas öka från 70% till 75% till följd av investeringen. Dvs ”nedsidan” minskar. 

Investeringskostnad: Här är en schablon på investeringskostnad för täckdikningsentreprenör per hektar baserat på dikesavståndet 12 meter. I praktiken kan kostnad för arbete vara svårt att avgöra ifall lantbrukaren hjälper till, eftersom lantbrukaren inte fakturerar sig själv. 

Ekonomisk livslängd: Enligt Bokföringsnämndens rekommendationer är den minsta möjliga avskrivningstiden (ekonomiska livslängden) 10 år. Notera att detta inte är den verkliga livslängden utan endast styr avskrivningsunderlaget och beskattningen. 

Teknisk livslängd: Detta är den verkliga livslängden, dvs i hur många år kan täckdikesanläggningen generera kassaflöden? Hur länge är täckdikningen fertil? Vi antar 50 år men att produktiviteten successivt avtar under dess livslängd. Det är logiskt att kapaciteten inte är lika hög år 10 som år 49. Dvs den skördehöjande förmågan är inte binär utan avtar successivt. 

Underhåll per år: Schablon från SJV:s rekommendationer. I praktiken kan underhållet komma mer sporadiskt, tex i samband med en spolning av rören. 

Kassaflödesinflation: Denna inflation avser ökningen i de kassaflöden som investeringen skapar. I detta fallet är det endast priset på avsalugrödor som avses eftersom minskade kostnader inte beaktas i kalkylen. Dvs en kassaflödesinflation om 2% betyder i praktiken att priset på avsalugrödorna på fältet som täckdikas ökar med 2% per år i snitt. Denna inflation behöver inte vara samma som KPI (konsumentprisinflationen).  

Skatt: Schablon för enskild firma. Det antas att räntefördelning är möjligt för att undvika hög marginalskatt. 

EKONOMISKA LÖNSAMHETSMÅTT

Payback: Svarar på frågan: Hur många år tar det att betala tillbaka investeringen utan hänsyn till kapitalkostnad? I praktiken mäter detta lönsamhetsmått återbetalningstiden för totalt investerat kapital, som om investeringen finansierad till 100% med egen insats och att lantbrukaren inte har något avkastningskrav på den egna insatsen. 

Payback (diskonterat): Svarar på frågan: Hur många år tar det att betala tillbaka investeringen MED hänsyn till kapitalkostnad? Dvs här blir återbetalningstiden något längre eftersom man även räknar med kapitalkostnaden (ränta på lånat och eget kapital). Detta är ett mer rättvisande mått på payback-period. En payback-period på 14 år kanske vid första anblick inte verkar jättebra. Det ska å andra sidan jämföras med investeringens tekniska livslängd som är 50 år. Dvs investeringen är ”hemräknad” redan efter en tredjedel av dess livslängd, det är bra. 

WACC (avkastningskrav): Svarar på frågan: Vilken är den genomsnittliga räntan jag betalar för att finansiera investeringen? Denna beräkning är något abstrakt då det är en kombination av lånat kapital och eget kapital (egen insats). Räntan på eget kapital är fiktiv, dvs det är ditt egna avkastningskrav, medan räntan på lånat kapital är en verklig ränta, dvs en ränta som faktureras. Finansiering med investeringsstöd har 0% avkastningskrav så investeringsstöd sänker avkastningskravet. I Peters fall utgår vi från ett avkastningskrav på 5% som sjunker till 4,6% på grund av viss finansiering med investeringsstöd. 

Internränta (IRR): Svarar på frågan: Vilken är den högsta ränta jag kan betala och ändå räkna hem investeringen? Så länge WACC (avkastningskrav) är LÄGRE än internräntan så är investeringen lönsam. I Peters exempel är IRR 10,6% och WACC är 4,6%. I praktiken betyder det att avkastningskravet kan öka med 6% och ändå är investeringen lönsam. 

Nettonuvärde (NPV): Svarar på frågan: Vad är investeringen värd? Eller rättare sagt, vad är investeringens avkastningsvärde (brukningsvärde)? Ifall den enskilda firman vore ett aktiebolag så skulle detta mått visa hur mycket värdet på bolagets aktier ökar till följd av investeringen. Så länge NPV är STÖRRE än 0, så är investeringen lönsam. I exemplet tolkas NPV som att investeringen ökar värdet på åkermarken med 57.000 kr per ha. 

Nuvärde (självkostnad): Svarar på frågan: Vad är det maximala belopp jag kan betala för investeringen för att jag ska kunna räkna hem den under dess tekniska livstid? Så länge självkostnaden (nuvärdet) är STÖRRE än investeringskostnaden så är investeringen lönsam. Exemplet visar att det högsta belopp man kan betala är 95.000 kr per hektar, för att den ska vara lönsam. 

Avkastning på totalt kapital: Svarar på frågan: Hur mycket kassaflöde skapar investeringen per investerad krona? Avkastning på totalt kapital på 8,9% betyder att 8,9 kronor skapas per 100 kr i investering. För att investeringen ska vara lönsam så ska avkastning på totalt kapital vara HÖGRE än WACC (avkastningskravet). IRR är dock ett bättre mått för lönsamhetsanalys än avkastning på totalt kapital. Detta på grund av att avkastning på totalt kapital kan förändras under investeringens livslängd, eftersom täckdikningens skördehöjande förmåga successivt sjunker. Samtidigt gör inflationen att avkastning på totalt kapital successivt ökar under investeringens livslängd. 

Förändring i direktavkastning: Svarar på frågan: Hur mycket ökar åkermarkens direktavkastning till följd av investeringen? Detta är ett intressant mått eftersom det i praktiken mäter åkermarkens ökning i motståndskraften mot höjda räntor (eller jordräntor), efter investeringen. I Peters exempel har vi antagit ett markpris på 250.000 kr per hektar (lågt räknat). Förändringen i direktavkastning är 1,18 procentenheter. Det betyder att åkermarkens räntabilitet (förräntning) ökar med 1,18 procentenheter. Det innebär också att åkermarkens kassaflöden kan stå emot en höjd ränta med 1,18 procentenheter jämfört med före investeringen. 

Nuvärdeskvot: Definieras som Nuvärde/investeringskostnad. Svarar på frågan: Hur många gånger kan investeringskostnaden maximalt öka för att investeringen ska vara lönsam. I exemplet är nuvärdeskvoten 2,52. Det innebär att investeringskostnaden maximalt kan  öka 2,52 gånger tills investeringen inte längre är lönsam. Dvs det finns en marginal i kalkylen för att klara en investeringskostnad som ökar med 150%. Man må tycka att det är dyrt att anlita en täckdikningsentreprenör. Men enligt kalkylen kan man ha råd att betala en täckdikningsentreprenör även om kostnaden skulle sticka med 150%.