Vi beger oss mot gården Halltorp i Gärdhem i Västra Götalands län där Svante bedriver växtodling med en växtföljd bestående av bland annat vall, åkerböna, spannmål och oljeväxter. Han läste på SLU Ultuna och jobbade tidigare på Uppsala Akademiförvaltning, samt som rådgivare på Hushållningssällskapet och Ludvig&Co. Under 2021 började han också engagera sig som rådgivare för Gårdskapital där han bidrar med sin praktiska kunskap om lantbruksekonomi och regenerativa metoder. Svante kommenterar att han uppskattar att vara del av ett team som delar hans “nördintresse” för finansiering och risk inom lantbruket. 

Vad är då Svantes filosofi för att bedriva ett hållbart och lönsamt jordbruk? Det är centralt, säger Svante, att utgå från de egna förutsättningarna på gården. Halltorp ligger i en mellanbygd där skördarna kan variera kraftigt jämfört med den bördiga Varaslätten som ligger ett stycke bort. Därför blir det viktigt att hålla nere odlingsrisken och begränsa behovet av inköpta insatsvaror. Blir vädret svårt och skörden låg har man då inte lika mycket rörliga kostnader att täcka. Att bygga upp en allt hälsosammare jord som naturligt kan förse växterna med näring är därför en av kärnpunkterna i Svantes strategi. Han ser också till att optimera arbetet med ekosystemtjänster för att få en god fast intäkt genom stödsystemet. Svante tillägger att om hans gård hade legat i en slättbygd där skördarna är mer stabila hade han nog valt en odlingsstrategi med lite mer insatsvaror.  

Svantes intresse för de regenerativa principerna föddes när han läste och hörde mycket från amerikanska källor, exempelvis filmen “Under cover farmers” som gav honom något av en aha-upplevelse. De regenerativa principerna hade stora likheter med det ekologiska odlingssättet som Svante redan jobbade med. Att långsiktigt bygga upp mullhalten för att i framtiden kunna lämna efter sig en jord i bättre status än när han tog över ser han som en del i en slags yrkesstolthet. Dagen då han slutar som odlare vill han ha ökat mullhalten och förbättrat jordhälsan så mycket han kan för att ha bidragit till en förbättring för nästa generation. Att förbättra jordhälsan över tiden kan man likna vid att ladda upp ett batteri, eller bygga upp en starkare balansräkning.  

Regenerativt jordbruk kan ibland bli lite av ett urvattnat begrepp. Svante kommenterar att det är viktigt att koka ner det till konkreta mål man kan jobba praktiskt med. Ett sådant exempel är jordens infiltrationskapacitet som är viktigt för alla jordbrukare, eftersom gott om vatten i jorden är centralt för att få goda skördar och vara motståndskraftig vid torra perioder. Svante tillägger att på systemnivå odlas det för mycket annuella grödor och jordbearbetas för mycket, och då blir jordarna över tiden svårare att bruka. Det kan bli en negativ spiral som till exempel leder till vattenfyllda fält på våren som gör det svårt att etablera vårgrödorna. Efter att själv ha haft problem med stora vattenpölar på fälten vid vårbruket märkte han att ju mer vall han odlade, ju mindre han jordbearbetade, och ju fler gröna dagar han hade, desto mindre blev pölarna. Det ledde också till att avrinningen minskade. Vattnet gick istället ner i jorden och mull och näring läckte inte ut lika mycket. Svantes gård har styva leror och får mycket regn så de ekonomiska fördelarna med perenner, mellangrödor och minskad jordbearbetning blev allt tydligare. Framgent ser också Svante detta som en förutsättning för ett lönsamt jordbruk eftersom regnen blir allt mer intensiva och nyckfulla. För att begränsa odlingsrisken nu och i framtiden är många regenerativa principer därför ekonomiskt intressanta.   

Förutom de ekonomiska och biologiska fördelarna kan det också bli en bonus att inte behöva oroa sig lika mycket för hur regnen ska bli, det tar bort ett stressmoment från odlingen. På våren, som är Svantes favoritårstid, behöver han inte längre oroa sig för vattenfyllda fält utan kan njuta mer av att solen och lärkorna tittar fram igen. Eller på en regnig höstkväll, då kan han ägna sig åt att se på en bra film och samtidigt känna sig trygg med att mellangrödan ute på fälten hjälper till att absorbera regnet så näringsämnena inte rinner bort. På tal om bra filmer kan Svante rekommendera Mr Jones från 2019 som handlar om den stora svälten i Ukraina på 1930-talet.

I takt med att frågor som kolinlagring i jordbruksmark får allt mer uppmärksamhet har Svante funderat mycket på hur det ska gå till och mätas i praktiken. Han menar att det har sina utmaningar att få en stabil mätning av kol som är säker och kostnadseffektiv över tiden eftersom förutsättningarna varierar mellan olika gårdar och tidshorisonter. Det som i slutändan är intressant är att öka kolinlagringen på samhällsnivå. Samhället behöver att hela Sveriges åkermark går åt rätt håll, det är först då lantbruket på riktigt kan få positiva effekter för det framtida klimatet och livsmedelssäkerheten. Halltorp ligger inte långt från Göta älv och något som är ganska statiskt över lång tid är hur vattnet rinner i just vattendragen. Det är så naturen har delat in geografin i olika områden. Och i vattendragen kan man ofta se effekterna av dålig hushållning med mull. Är det för mycket jorderosion i ett avrinningsområde hamnar jordpartiklarna till slut i vattendragen, vilket över tiden blir en förlust för både skogs och jordbruk som är beroende av hälsosamma jordar som håller kvar kol och näringsämnen. Svante har därför funderat om det skulle gå att få till ett system där man kunde mäta partiklar I vattendragen och koppla det till brukarna i avrinningsområdet för att skapa incitament i avrinningsområden att minska mängden jord och mull som rinner av till vattendragen.  

Om alla i samma avrinningsområde kunde få ekonomiska incitament för att minska näringsläckaget skulle det över tiden leda till klarare vatten. I ett specifikt avrinningsområde skulle man då kunna gynna de brukare som gör åtgärder som att ha fler gröna dagar i växtföljden till exempel. Idealt sett menar Svante också att man skulle behöva inkludera konsumenterna i avrinningsområdet. Deras val i matbutiken har nämligen en stor påverkan. Om de som köper maten får starkare incitament att handla från producenterna i det avrinningsområdet som implementerar de goda åtgärderna skulle fler och fler odlare också motiveras till att exempelvis förbättra dräneringen och börja med mellangrödor.  

Avslutningsvis kommer vi in på omvärldsläget där Svante nu ser ett systemskifte som accelererar. Lantbrukare blir viktigare inte bara som matproducenter utan även som energiproducenter. Möjligheterna och förutsättningarna att hitta smarta lösningar och investera i att producera förnybar energi lokalt blir allt starkare. Exempelvis skulle biogasen kunna få en renässans. Men vi ska vara försiktiga med vad vi använder för att producera biogasen. Det är bättre om djurfoder först får ätas av djur, som producerar restprodukter som kan rötas till biogas, än att vi börjar odla grödor som direkt ska matas in i en biogasproduktion.   

Solceller blir också allt mer relevant. Både på tak och på kantzoner för egen förbrukning. Eller på fält med dålig avkastningsförmåga. De stora utvecklarna bygger ogärna parker som är mindre än 20-25 ha. Då får man i bästa fall försöka hitta en kombination, kanske med pollinerade växter eller vall, och får eller andra djur som kan beta under solcellerna. Så får djuren dessutom skydd från vind och regn. Det bästa är om vi kan få ut både energi och mat från samma mark.